Inne vid den mörknade stranden glider ett ensamt vitt segel,
likt en trevande trött fågel, som söker sig ett skydd för natten,
och uppe i den djupnande himmelen ett ljust skymningsmoln,
drivande viljelöst likt en som just ska somna...

Nu vänder vi tillbaka, vi sömniga barn, till vårt hem här nära intill,
och stryker våra tankar från pannan, och stryker våra gärningar från handen.
Vi lämnar dem att blekna som glömda lekar, vi släpper dem för det som är verkligt
och lutar oss med barns blinda lit mot en okänd mors knä.

Upplagd: Jun 5 2008 | Läst: 424 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Karin Boye
Dikt: 28. Vi sömniga barn
Diktsamling: Härdarna
Från: publicerad/skriven år 1927
Dagens dikt: Aug 14 2011
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Vi sömniga barn, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.