Går jag ej här rusig av rosendoft
-- ändå ha inga rosor kommit! --
Skälver ej allt höljt i gudomligt skir?
Hemliga löften dagrarna viska.

Fjärranifrån nådde mig nyss en vind,
lätt som en återhållen andning,
fylld av en blyg bävande väntans doft.
Allt sedan dess ett under jag anar.

Intet jag vet -- går som i fjärran land,
går som i dröm, i dröm om rosor.
Allt är som förr -- likväl är allt förbytt.
Sällsamma gåtfullhet över tingen!

Upplagd: Jun 3 2008 | Läst: 740 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Karin Boye
Dikt: 15. Vårens väntan
Diktsamling: Moln
Från: publicerad/skriven år 1922
Dagens dikt: Jan 24 2011
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Vårens väntan, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.