|
På utbredda vingar i vidderna seglar örnen.
Luften är tunn, där han glider, och svår att andas.
I fjällvinterns ödsliga luft är han ensam vida.
Skymning och köld är hans följe --
hans enda glädje
glädjen att känna sig flyga på starka vingar.
Så högt färdas du i de tommaste vinterhimlar,
tapper som örnen i kraft av en ljungeldsvilja.
Du avstod att sträva till lycka, du valde stigar
branta, som skrämmer oss veka.
Så blek du vandrar,
vandrar med snabba och spänstiga steg som vinden.
Min värld liknar din, och den liknar den ändå inte.
Skrattande dansar min stjärna bland stjärnegåtor.
Din järngråa glädje, den älskar jag långt ur fjärran.
Låt mig få gå vid din sida
och nå med blicken
in i din vintriga värld och din ljungeldsvilja!
Ulf Boye är innehavare av upphovsrätten till Karin Boyes lyrik
|
Kommentarer