Du  v i s s t e  då...!
Ty hade du ej vetat,
du skulle aldrig kunnat säga så.

Sällsamma skymningsglädje, att du också visste
allt detta tunga.
Din vilsna vänskap genom sekler strövar.
Det lugnar feberns brand.
Och när jag somnar tröstad,
det känns, som satt du vid min säng, likt far, och höll min hand.

Upplagd: Jun 3 2008 | Läst: 407 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Karin Boye
Dikt: 10. Till en diktare
Diktsamling: Gömda land
Från: publicerad/skriven år 1924
Dagens dikt: Nov 12 2010
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Till en diktare, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.