Ilande, pilande svalor, på vingarna vilande
högt i det vida blånande,
vindlätt i vinande kast
jordens tröghet hånande --
likt ett löje,
klart, lätt, klingande,
träffar er flykt våra hjärtans tyngd med förakt,
likt ett jubel,
ur höjder springande,
bud om rymdernas egen
ljusgenomilade lekande makt...
Sol går ner,
men där uppe dröjer all dagens prakt,
runt kring er,
högt i en lekfullt vunnen,
luftig och lycklig trakt.

Upplagd: Jun 5 2008 | Läst: 616 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Karin Boye
Dikt: 6. Svalorna
Diktsamling: Härdarna
Från: publicerad/skriven år 1927
Dagens dikt: Jun 22 2010
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Svalorna, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.