Räck mig det döda stycket av ditt liv.
Jag ska nog väcka det.
Nätterna väntar på vårt tidsfördriv.
Vi ska nog knäcka det.
Fast din dag var så blodlöst tom,
kan jag nog tvinga den att blöda,
tvinga den, till skam och dom,
att uppstå från de döda.

Så, när det dagas och du åter tar fatt,
ser du din vinning,
ser du märket av en levande natt
bränt i din tinning --
vittnesbörd om att av nåd du har fått
tillbaka den tid du ville svika
och ändå fått den fylld till sitt rågade mått --
om glädje eller plåga, kvittar lika.

Upplagd: Jun 10 2008 | Läst: 505 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Karin Boye
Dikt: 20. Straffängeln talar
Diktsamling: De sju dödssynderna
Från: publicerad/skriven år 1941
Dagens dikt: Jul 15 2008
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Straffängeln talar, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.