|
Ödet är en öken.
Där bor Gud.
Söker du ditt Sinai,
får du hans bud.
Ödet är en teg med
sten i överflöd.
Väl den som härdigt bär:
han skall vinna bröd.
In i himlens salar
går ingen förr
än han stigit oförskräckt
genom Ödets dörr.
II
Du vet du bär en black
och hör hur kedjan slamrar.
Men den kan smidas om till sköld
av en som flitigt hamrar.
Du vet du bär ett gift.
Men alla dödens safter
blir i en klok och varsam hand
till goda läkekrafter.
Du tror du bär ett kors,
men det är verktyg bara.
Ditt liv är stoff. Se här, tag fatt,
och låt martyren fara!
III
Önska dig inget, som andra har fått:
allt händer en enda gång.
Önska dig inte vad någon skald
har sjungit i sin vackraste sång.
En stjärnljus natt, när du vakar,
skall Ödet slå på din dörr
och söka dig med ögon av sällsam färg,
som aldrig någon talat om förr.
Hon sjönk som dagg ur luften,
hon föddes av rymdens famn,
och ingen, ingen har mött hennes blick,
och ingen har givit henne namn.
Till dig är hon kommen ur Intets land,
för dig är hon skapad nu,
och ingen, ingen i tiders tid
har kysst hennes läppar mer än du.
Ulf Boye är innehavare av upphovsrätten till Karin Boyes lyrik
|
Kommentarer