|
Alltför tydligt, skrämmande tydligt
hör vi de spanska krevadernas skrällar.
Jämmer i vinden, gråt i regnet
bryter freden i tigande kvällar.
Mitt ibland självtillräckliga stater
tvingas mänskorna bittert lära:
jorden har krympt och blivit liten;
aldrig var hela Europa så nära.
Ur den oändliga horisonten
sluter sig rummet trängre och trängre.
Snart nog, när våra barn har vuxit,
finns inga gömslen och avstånd längre.
Ångestfullt, med läpparna slutna,
önskar vi lycka åt deras framtid. -- --
Barn, vilkas ögon har drunknat i fasor,
växer att bli deras skugga och samtid.
Pestårhundraden, farsotstider
vältrar sig än en gång över landen.
Giv, att vi en gång må bestånda,
när det gäller vår hälsa i anden!
Skräck och hat och vilddjurets fradga
smyger som pestgift över sinnena.
Den kan tacka, som unnades läka
något sår bland de svåraste minnena.
Tak över huvudet, skydd mot kölden,
brödet som lindrar den nakna nöden,
värmen i handen, ljuset i rösten --
detta är vapen i kamp mot döden.
Allt är som ringar kring stenen: de sprider sig
ut över vattenytorna vida.
Ingen kan veta, hur långt han räcker,
blott att han kämpar på livets sida.
Ulf Boye är innehavare av upphovsrätten till Karin Boyes lyrik
|
Kommentarer