Nu vet jag hur mycket du gömde och förteg.
Där var ditt skal.
Men varför har du gömt dig så väl för mig?
Det mal och mal.

Jag vet det.  Jag minns det: en enda sak,
där jag har dömt --
och sedan var ditt inres förtrollade land
för alltid gömt.

Så länge vår kärlek har ett villkor kvar,
om också bara ett,
så länge är vår kärlek en sluten hand --
och oss sker rätt.

Upplagd: Jun 10 2008 | Läst: 825 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Karin Boye
Dikt: 14. Nu vet jag
Diktsamling: För trädets skull
Från: publicerad/skriven år 1935
Dagens dikt: Aug 11 2009
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Nu vet jag, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.