Min hud är full av fjärilar, av fladdervingar --
de fladdrar ut över ängen och njuter sin honung
och fladdrar hem och dör i små trista spasmer,
och inte ett blomstoft rubbas av lätta fötter.
För dem är solen till, den heta, omätliga, äldre än tiderna...

Men under hud och blod och innanför märgen
flyttar sig tungt tungt fångade havsörnar,
vingbreda, som aldrig släpper sitt byte.

Hur vore ert tummel en gång i havets vårstorm?
Hur vore ert skrik, när solen glödgade gula ögon?
Stängd är grottan!  Stängd är grottan!
Och mellan klorna vrider sig vita som källarskott
mitt innerstas tågor.

Upplagd: Jun 10 2008 | Läst: 1187 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Karin Boye
Dikt: 15. Min hud är full av fjärilar
Diktsamling: För trädets skull
Från: publicerad/skriven år 1935
Dagens dikt: Dec 7 2009
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Min hud är full av fjärilar, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.