För den stora förödmjukelsens timme vill jag också tacka,
timmen då man ser att man är naken
och utan en grumlande rest av stolthet
låter sig ordnas in
som ett dammkorn i strimman av förunderliga världar --
förunderligt allt, förunderligt hälsan och livet,
förunderligt tak, bröd och vatten,
och mer än annat förunderligt den oförtjänta nåden
av en människas evigt upprättande tillit.

Upplagd: Jun 10 2008 | Läst: 577 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Karin Boye
Dikt: 23. För den stora förödmjukelsens timme
Diktsamling: För trädets skull
Från: publicerad/skriven år 1935
Dagens dikt: Feb 28 2010
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, För den stora förödmjukelsens timme, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.