Upplåst är världens kopparport.
Högt i dess portvalv står jag här,
och vad jag ser är ändlöst stort,
och ingen syn så ändlös är.

Hur djupt jag ser, hur långt jag ser,
min blick får ej det minsta stöd.
Allt vad jag vet finns där ej mer --
ej stort, ej smått -- ej liv, ej död.

Ett enda steg på spårlös stig,
och återvägen är mig stängd...
Vi rysen I?  Upp, följen mig!
Ty alltets kopparport är sprängd!

Upplagd: Jun 3 2008 | Läst: 604 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Karin Boye
Dikt: 2. En buddhistisk fantasi
Diktsamling: Moln
Från: publicerad/skriven år 1922
Dagens dikt: Aug 23 2008
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, En buddhistisk fantasi , har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.