Du är fröet och jag din mull.
Du ligger i mig och gror.
Du är det barn som väntas.
Jag är din mor.

Jord, ge din värme!
Blod, ge din saft!
En okänd makt behöver i dag
allt liv jag haft.

Strömmande varma vågen
känner ingen damm,
vidare vill den skapa,
bryter sig fram.

Därför gör det så levande ont
ini mig nu:
något växer och spränger mig --
käraste, du!

Upplagd: Jun 10 2008 | Läst: 865 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Karin Boye
Dikt: 9. Du är fröet
Diktsamling: För trädets skull
Från: publicerad/skriven år 1935
Dagens dikt: Nov 9 2011
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Du är fröet, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.