Över kärvt rött vin böjs tunga pannor.
Det är inte av vin de är tunga.
Det vin som löser våra tankar som mest,
det löser minst vår tunga.

Som en hemlig glöd och en offereld
är kärvt rött vin.
Jag ensam vet, för vilka makter
den röken stiger fin.

Jag ensam vet, ur vilka världar
jag hämtar mitt rus.
Var och en stirrar förbi de andra
och lyssnar till fjärran sus.

Var och en höjer sitt glas mot ting,
som ingen av de andra ser,
i mörka land, där jubel och klagan
knappt har mening mer.

Så höjer jag här mitt röda vin,
min offerglöd i lönn,
mot en smärta som är min och som liknar mest
den eviga förtärande blåsten från sjön.

Upplagd: Jun 10 2008 | Läst: 553 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Karin Boye
Dikt: 6. Dryckesoffer
Diktsamling: De sju dödssynderna
Från: publicerad/skriven år 1941
Dagens dikt: Feb 25 2009
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Dryckesoffer, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.