Mycket gör ont, som inte har namn.
Bäst är att tiga och ta det i famn.

Mycket är hemligt och dunkelt och farligt.
Bäst är att bära det vördsamt och varligt.

Bäst är att tryggt på det hemliga tro
utan att peta på frön som gro.

"Här gick aldrig tanken på spaning.
Allmoder, led mig med säker maning!"

Gott är att lyss till sin Moders röst --
ordlöst bekymmer får ordlös tröst.

Upplagd: Jun 3 2008 | Läst: 494 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Karin Boye
Dikt: 41. Det namnlösa
Diktsamling: Moln
Från: publicerad/skriven år 1922
Dagens dikt: Aug 29 2008
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Det namnlösa, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.