Blonda morgon, lägg ditt lena hår
mot min kind och andas orörd i din tystnad.
Jorden öppnar vid och vidare sin jättekalk,
född på nytt i slutet mörker.
På klara vingar
dalar Undret som en väldig insekt
för att snudda lätt vid aningslösa
vakande pistiller.

Morgon på den sjunde dagen...

Upplagd: Jun 10 2008 | Läst: 999 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Karin Boye
Dikt: 11. Blonda morgon
Diktsamling: För trädets skull
Från: publicerad/skriven år 1935
Dagens dikt: Mar 6 2010
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Blonda morgon, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.