Flacka fält, hur djupt du mig bedröfvar!
O, min älskling skildes här ifrån mig,
Och han sade ej: "Gud med dig, dyra!"
Tryckte blott sin mössa ned på pannan,
Slog till jorden sina svarta ögon
Och mot barmen förde högra handen.

Att han tryckte mössan ned på pannan,
Därmed sade han: "Gud med dig, dyra!"
Att han slog till jorden sina ögon,
Därmed mentes: "Mer än ögat dyra!"
Att han förde handen mot sitt hjärta,
Sade: "Aldrig skall jag dig förgäta."

Upplagd: Jun 9 2008 | Läst: 422 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Johan Ludvig Runeberg
Dikt: 21. Stum kärlek
Diktsamling: Samlade arbeten, första bandet
- Serviska folksånger
Dagens dikt: Nov 17 2010
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Stum kärlek, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.