|
Sin tjänares uppriktighet att pröfva,
Kom Herren en gång i en torftig skepnad
För Sankt Jodocos' dörr och bad om bröd.
"Gif honom, gode munskänk!" sad' Jodocos.
Men denne sade: "Blott ett bröd är öfrigt
För dig, för mig och för vår trogna hund."
"Gif!" sade priorn, "Gud skall oss ej glömma."
Då tog hans munskänk knifven, mätte ut
Med noggrann flit och skar sitt ena bröd
1 fyra lika delar. En han räckte
Åt tiggaren och talte mulen så:
"För dig, för mig, för priorn och för hunden."
Jodocos log, och tiggarn gick sin väg.
En stund, och till sitt skick än mera torftig
Kom Herren åter och begärde bröd.
"Gif", sad' Jodocos, "gif min del åt honom,
Råd finner Herren nog." Och tjänarn gaf.
En stund, och Herren kom för tredje gången,
Än mer förhungrad, och begärde bröd.
"Gif", sad' Jodocos, gif din del åt honom,
Råd finner Herren nog." Och tjänarn gaf.
En stund, och blind, lam, naken syntes Herren
För fjärde gången än och tiggde bröd.
"Gif", sad' Jodocos, honom hundens del;
Råd finner Herren, han, som korpar mättar."
Och tjänarn gaf, och tiggarn gick sin väg.
Och se, en röst blef spord: "Stor är din tro,
Du ädle son utaf din mästare,
Och som du tror, så skall dig vederfaras."
Till fönstret trädde tjänaren, och se,
Då hamnade i nejden fyra skepp,
Med frukter lastade och bröd och olja.
Glad skyndade till stranden tjänarn då,
Fann inga människor på skeppen, såg
En snöhvit flagga blott för vinden fladdra
Och dessa ord på den i guldskrift: "Jag,
Som korpar mättar, sänder fyra skepp
Åt priorn, som i dag mig fyrfaldt mättat,
Ett honom, ett hans munskänk, ett hans hund,
Det fjärde ärnar sändarn sina arma."
|
Kommentarer