|
Minns du, när vi började att älska,
Satt du en gång i min famn, du goda,
Grät så bittert, snyftade och sade:
"Straffe Gud af mina syskontärnor
Hvar och en, som tror en ynglings lofven!
Ty som himlen först är klar och härlig,
Men dock snart af skyar öfverdrages,
Så omväxlar gossens trohet äfven.
Kysser han,—då skall man bli hans maka;
Har han kysst,—då skall till hösten väntas.
Kommer hösten en gång,—kommer vintern,
Och han friar ren till andra flickor."
Översatta av Johan Ludvig Runeberg, utgående från P. von Goetzes tyska översättning.
|
Kommentarer