|
Du önskat dig ett rum i mina sånger,
Du bedt mig, goda flicka, tusen gånger,
Med diktens färger någon ledig dag
Försöka teckna dina anletsdrag.
Välan! Min pensel skall jag mer ej spara;
Välj du en stund blott och försök att vara
Till min, till skick, till lynne och gestalt,
Som jag som konstnär nu förordnar allt.
Skön skall du vara: skönheten allena
Är värd att sig med konstens själ förena;
Men skön är flickan, då hon gläds och ler;—
Blif därför glad, då du mig komma ser!
Öm skall du vara: skönheten är mycket,
Men hjärtat ensamt ger det goda tycket;—
Fäst därför ständigt, blott för tyckets skull,
På mig en blick, af eld och kärlek full!
Och godhet, godhet måste taflan röja,
En lust att skänka, trösta och förnöja;—
Glöm därför ej att hvarje ledig stund
Till kyssar räcka fram din purpurmund!
Öm, skön och god, hur skall din bild ej stråla!
Dock litet partiskt bör ock målarn måla,—
Och därför säg, hvar gång jag penseln för,
Att du för evigt, evigt mig tillhör!
|
Kommentarer