Där vi voro öfver natten inne,
Höllo vi en kostlig aftonmåltid,
Sågo där en flicka skön till undran;
Pärltulpaner krönte hennes tinning.

Henne gaf jag då min häst att ledas,
Och hon talte sakta så till hästen:
"Röda fåle med den gyllne manen,
Säg mig, har din herre gift sig redan?"
Gnäggande besvarar henne hästen:
"Nej, vid Gud, du undersköna flicka! O
Ännu har min herre icke gift sig,
Utan tänker ta dig, hem mot hösten."

Och till hästen säger flickan detta:
"Om jag visste, att du sanning talat,
Ville jag slå sönder mina spännen
Och dem gärna vid ditt betsel smida,
Ville det beslå med idel silfver
Och det med min halsked sen förgylla."

Upplagd: Jun 9 2008 | Läst: 763 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Johan Ludvig Runeberg
Dikt: 5. Älskarens häst
Diktsamling: Samlade arbeten, första bandet
- Serviska folksånger
Dagens dikt: Mar 30 2011
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Älskarens häst, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.