|
Kejsar Henriks maka inför världen,
Syster inför himlen, Kunigunda,
Brukte, när hon efter läsen text
För att offra trädde till altaret,
Vördnadsfullt sin handske draga af.
En gång, när hon nalkades altaret,
Fanns af tärnor ingen nära till
För att motta handsken. Dock furstinnan
Kastade den sorglöst från sig blott.
Plötsligt bröt en stråle då af solen
Genom murens rämna in och höll
Sväfvande den ädla kvinnans handske,
Tills sitt fromma offer hon fullbordat.
Villigt tjäna elementerna
Ej blott Herren, men hans helgon äfven.
|
Kommentarer