I sin fästmans armar grät en flicka
Och beklagade sitt hårda öde:
"Under sista natten, gode yngling,
Brann min hydda, brunno mina hjordar,
Allt, ack, allt, hvad jag i världen ägde "
Gossen gladdes i sin själ och tänkte:
"Har den trogna flickans hydda brunnit,
Dubbelt skall hon då min hydda älska;
Hafva hennes många hjordar brunnit,
Dubbelt skall hon fägnas då af mina;
Har hon mistat annat allt i världen,
Dubbelt, dubbelt är jag  henne dyrbar."

Upplagd: Jun 5 2008 | Läst: 315 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Johan Ludvig Runeberg
Dikt: 49. Idyll och epigram — 9
Diktsamling: Samlade arbeten, första bandet
- Lyriska dikter, första delen
Dagens dikt: May 16 2011
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Idyll och epigram — 9, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.