Hvilken fröjd att vara vacker,
Hvilken sällhet skön att synas!
Vore jag så mörk som mången,
Ful som flere andra flickor,
Fick jag ej i källor skåda,
Ej i bäckar se mitt anlet;
Källans skönhet kunde störas,
Bäckens silfver sotbesmittas;
Tordes knappt på ängen träda,
Att ej blomstren skulle skrämmas,
Blomma hviska tyst till blomma:
"Är det nässlan, är det tisteln,
Kanske kardborrn själf, som kommer?"

Upplagd: Jun 9 2008 | Läst: 356 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Johan Ludvig Runeberg
Dikt: 220. Hvilken sällhet skön att synas
Diktsamling: Samlade arbeten, första bandet
- Ett litet öde
Dagens dikt: Sep 28 2010
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Hvilken sällhet skön att synas, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.