Månen lyser silfverklar om kvällen,
Blickande uppå den gröna ängen,
Där två käcka herre-hästar beta:
Dem bevaka tvenne ädla herrar,
Ban Stefano, kapetan[3] Johannes.

Till Johannes talar Ban Stefano:
"Broder, se hur härlig månen lyser!
Säll, o broder, säll är den att prisas,
Hvilkens flicka ej så fjärran dväljes;
Men min älskarinna dväljes fjärran.
Bär jag henne drufvor i min bröstduk,
Mögla skola de på långa vägen,
Eller på min hemfärd saknans tårar
Fräta opp min näsduk intill bitar."

Honom svarar kapetan Johannes:
"Fjärran dväljs också min älskarinna;
Men så snart jag saknar henne, frågar
Icke jag: är klar, är mulen natten?
Ej min hingst: om vada finns i strömmen;
Öfver fält—och ej ett spår oss röjer,
Öfver ström—och ej en bölja plaskar."

Upplagd: Jun 9 2008 | Läst: 254 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Johan Ludvig Runeberg
Dikt: 2. Öfver klippor, öfver floder finner kärlek väg
Diktsamling: Samlade arbeten, första bandet
- Serviska folksånger
Dagens dikt: Nov 22 2008
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Öfver klippor, öfver floder finner kärlek väg, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.