Hjärta, hjärta, hade jag dig framför mig!
Låge du, oroliga, i min hand här,
O, då skulle hastigt min trogna omsorg
    Bringa dig lugnet!

Som en mor sitt barn, jag dig skulle gunga,
Föra, sakta vyssjande, fram och åter,
Tills du upphört klaga och nöjd din plåga
    Glömde i sömnen;

Men nu bor du slutet i barmens fängsel,
Otillgängligt stängdt för hvar vänlig hyllning,
Blott för honom blottadt, som oupphörligt
    Rubbar din hvila.

Upplagd: Jun 5 2008 | Läst: 330 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Johan Ludvig Runeberg
Dikt: 19. Flickans klagan
Diktsamling: Samlade arbeten, första bandet
- Lyriska dikter, första delen
Dagens dikt: Dec 14 2009
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Flickans klagan, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.