|
Täta skurar föllo ned om kvällen,
Och mot natten höljde rimfrost fälten.
Jag gick ut att söka den, jag älskar,
Och så kom jag till den gröna ängen.
Men på ängen fann jag då hans mantel,
På hans mantel låg hans siden-bröstlapp,
På hans bröstlapp silfvertamburinen,
Och därunder sen ett gulgrönt äppel.
Allehanda vid mig själf jag tänkte:
Om jag dock hans mantel med mig toge?
Nej, den gode kunde sig förkyla.
Om jag dock hans siden-bröstlapp toge?
Nej, jag gaf den själf ju till ett minne.
Om jag kanske toge tamburinen?
Nej, den skänkte honom mina bröder.
Så i valet föll mig in en tanke:
Att uti det gröna äpplet bita,
Att blott bita i—ej äta opp det,
Att han märka skulle, att hans flicka,
Just hans egen flicka honom sökte.
Översatta av Johan Ludvig Runeberg, utgående från P. von Goetzes tyska översättning.
|
Kommentarer