Allena var jag,
Han kom allena;
Förbi min bana
Hans bana ledde,
Pan dröjde icke,
Men tänkte dröja,
Han talte icke,
Men ögat talte.—
Du obekante,
Du välbekante!
En dag försvinner,
Ett år förflyter,
Det ena minnet
Det andra jagar;
Den korta stunden
Blef hos mig evigt,
Den bittra stunden,
Den ljufva stunden.
Upplagd: den September 30th, 2009 klockan 5:04 PM | Läst: 1620 gånger | Kommentarer (1)
Den enda stunden - kommentarer och information
Poet:Johan Ludvig Runeberg Dikt:178.
Den enda stunden
Diktsamling:Samlade arbeten, första bandet
- Idyll och epigram Dagens dikt:Oct 17 2008
Kommentar 1 av 1, tillagd den September 30th, 2009 klockan 5:04 PM.
Jag förstår verkligen inte denna dikt! Vem är "han"? :/
Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Den enda stunden, har fått en kommentar än så länge. Klicka här för att läsa den, och kanske lägga till en kommentar själv.
Diktinformation
Poet:Johan Ludvig Runeberg Dikt:178.
Den enda stunden
Diktsamling:Samlade arbeten, första bandet
- Idyll och epigram Senast läst: May 23 2012, 5:10AM
Dagens dikt:Oct 17 2008
Läst 1620 gånger.
Upplagd den September 30th, 2009 klockan 5:04 PM.
Kommentarer
Jag förstår verkligen inte denna dikt! Vem är "han"? :/
Sara från Sverige