|
I.
Skön att skåda under aftonsolen,
Satt vid sidan af sin ledsven bruden,
Under kransen tittande på älskarn.
Och till flickan talte hennes brudgum:
"Hvarför ser du på mig, hulda flicka?"
"Jag betraktar dig i väntan endast,
Att du ville ge mig några läror,
Hur jag vore bäst din mor till nöjes."
"Lätt det blir dig att min mor behaga:
Sent till sängs och tidigt opp från bädden,
Sopa rummen, skaffa köket vatten,
Sedan kamma dina blonda lockar."
II.
Malmkanoner gifva dån från skansen,
Gästerna församlas ren hos bruden,
Och man ärnar börja bröllopståget.
Bruden har i går ren utsått blommor,
Blommor på sin hulda makes lycka.
Ville lyckan gynna hennes make,
Borde blomstren gro om kvällen redan,
Sammanböja stänglarna om natten
Och om morgonen buketter bilda.
Lyckan var den hulda maken gynnsam;
Blomstren grodde opp om kvällen redan,
Sammanböjde stänglarna om natten,
Bildade med morgonen buketter.
På sin lott fick hvarje gäst en blomkvast,
Brudgummen fick själf den hulda bruden,
Hennes ledare fick ensam ingen.
Dock, till honom lutad, hviskar bruden:
"Vredgas ej, min ledare; en blomkvist
Mera skön och rik för dig jag sparar.
Gissa hvilken?—Jo, min unga lekvän."
Översatta av Johan Ludvig Runeberg, utgående från P. von Goetzes tyska översättning.
|
Kommentarer