Vår framtid tycks mig lik en dunkel vall
av tunga moln med kopparglans i färgen,
som mörkgrön brons stå skogarne på bergen,
som bläck är sjön och ån som smält metall.
Av ångest pressas livets hjärtekammar,
du starka makt, du makt, som slår och flammar
giv ljus, bräck sönder kvalmet med en knall,
slå tungt, slå hårt med dånets dova hammar.

Upplagd: Oct 11 2008 | Läst: 1648 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Gustaf Fröding
Dikt: 5. Väntan
Diktsamling: Gitarr och dragharmonika
- Likt och olikt
Från: publicerad/skriven år 1891
Dagens dikt: Jun 22 2009
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Väntan, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.