|
Si mitt hjärta det längtar i dalen
över bergen, där kungsörnen for,
upp till Salem, till konungasalen,
upp till Salem, där Salomo bor.
Han var mörk och konungslig som natten,
och hans blick var konungslig och god,
och hans röst var som väldiga vatten
i en mäktig och brusande flod.
Såsom vänliga kvällstjärnor brinna
och strö glimtar i dalarna ner
har han skådat på sin tjänarinna,
si, han såg som den älskande ser.
Och han sade: "Du lilja i dalen,
har du mod att ha konungen kär,
si, bland prakten i konungasalen
äro sorgerna tyngre än här!"
"Jag vill vandra till blods mina fötter
genom dagarnas hetta och regn,
jag vill gå, jag vill leva på rötter,
jag vill sova i palmernas hägn.
Genom öknen, där lejonet krigar
och i klyftan sitt byte förtär,
vill jag vandra på vägar och stigar,
jag vill vara där konungen är!"
|
Kommentarer