En klang som av små violiner
går svag som susning i hassel och björk,
och månen på ängarne skiner,
men skogen är midnattsmörk.
Det skymtar, det svävar som böljande hår,
det dansar på yra eteriska tår.
     Ti ta! Ti ta! Ti ta!

Det skymtar som barmar och halsar,
det lyfter på släp som av silke och flor,
det vajar, det viftar och valsar
i nätta, bevingade skor.
Vem är det, som håller sin vindlätta bal
vid midnattens timme i månsilversal?
     Ti ta! Ti ta! Titania!

Upplagd: Oct 11 2008 | Läst: 784 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Gustaf Fröding
Dikt: 8. Titania
Diktsamling: Gitarr och dragharmonika
- Stämningar och stämningsbilder
Från: publicerad/skriven år 1891
Dagens dikt: Jun 8 2010
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Titania, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.