|
Jag kan ej annat än din lott beklaga,
du arme skorpion, som alla jaga.
Där sparkar vankas och där spö det slites,
där är du med, min stackars vän, Tersites!
Visst är du fulare att se än alla,
när darrande av hat du sprutar galla,
när du med naglar spärrade att rivas
och ettrigt spottande ur lägret hivas.
Och dock, du uslaste ibland elända,
i all din uselhet du är kanhända
ändå på sätt och vis ett stycke heros,
vad än förmälas månde av Homeros.
När Agamemnon alltför högljutt skrävlar
och när Odyssevs eller Nestor tävlar
i dunkla råd med delfiska oraklet,
du ensam vågar skratta åt spektaklet.
När Oïliden sina puts bedriver
för ädle skönbenskenade achiver,
som ropa: "Bravo, bravo, konung Ajas!",
du är den ende, som törs ropa: "Pajas!"
Det är dock sanningen du ilsket slungar
i ansiktet på dessa stolte kungar,
på hela denna ädelborna liga,
som annars piskar varje knyst att tiga.
Och därför är du dock ett stycke heros,
vad än förmälas månde av Homeros
— en heros är du, en, som rivs och bites
och sliter spö, min stackars vän, Tersites!
|
Kommentarer