Blomster i de svala lunder,
där du dväljes obekant,
dig jag sjunger, dolda under,
främling från ett bättre land!

Solens stråle icke stänkte
med sin purpur dina blad;
ibland gräsen du dig sänkte,
steg ej främst bland blommors rad.

Fast du ej av ljuset smekas,
bor en helig eld i dig;
och din själ, som uttryck nekas,
blommar stilla inom sig.

Leva, ack, det är att lida!
Ljuvt du andas ut din bön.
Gläd dig, blomma! Glädje sprida
bättre är än vara skön.

Upplagd: Mar 23 2009 | Läst: 375 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Erik Gustaf Geijer
Dikt: Reseda
Dagens dikt: May 30 2011
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Reseda, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.