|
Göken på ängarna gal i sena natten,
löken på sängarna blomstrar vit och röd.
Forsen kring stenarna sprutar mjölkvitt vatten,
porsen och enarna skänka ut sitt mjöd.
Vad vårt land är vänt och ljust,
hur dess hundra sjöar glänsa
liksom ögon dem kärleken tjust!
Följer du skällan i långa solskensdagar,
sköljer vid källan du foten, späd och skär?
Lockar dig duvan till dunklet, där hon klagar,
plockar på tuvan do söta fjolårsbär?
Se, din vän i längtan går.
Hur de unga hjärtan darra
liksom lärksång i hembygdens vår!
|
Kommentarer