|
Här dansar Fridolin,
han är full av det söta vin,
av sin hvetåkers frukt, sina bärmakares saft,
av den hvinande valsmelodin.
Se, med livrockens väldig skört på sin arm
hur han dansar hvar flicka på balen varm,
tills hon lutar - lik vallmon på slokande skaft -
så lycksaligen matt mot hans barm.
Här dansar Fridolin,
han är full av minnenas vin.
Här hugsvalandes far och farfar en gång
av den surrande bondviolin.
Men nu soven I, gamle, i högtidens natt,
och den hand, som gned strängarna då, är nu matt,
och ert liv samt er tid är en susande sång,
som har toner av sucksamt och gladt.
Men här dansar Fridolin!
Sen er son, han är stark, han är fin,
och han talar med bönder på böndernas sätt
men med lärde män på latin.
Och hans lie går skarp i er nyodlings gull,
och han fröjdas som I, när hans loge står full,
och han lyfter sin mö som en man av er ätt
högt mot höstmånens röda kastrull.
|
Kommentarer