Fast morgonvindar strömma
igenom ask och lind,
jag ej kan sluta drömma
om liten Rosalind.
I blomsterlund jag går,
hon följer mina spår,
och lockande hon säger:
"Blir dig ej dagen lång?
Kom, låt mig reda ditt läger,
och sov vid min kärlekssång!"

Fast tonerna bli tunga
som regn i höstlig vind,
jag kan ej sluta sjunga
om liten Rosalind.
Bort flyga mina år,
min vän jag aldrig får.
Hon är ju en saga bara,
har aldrig ägt liv och själ;
och skulle en annan hon vara
så är hon borta likväl.

Upplagd: Aug 4 2008 | Läst: 297 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Erik Axel Karlfeldt
Dikt: 44. Sagan om Rosalind
Diktsamling: Vildmarks- och kärleksvisor
Från: publicerad/skriven år 1895
Dagens dikt: Feb 10 2010
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Sagan om Rosalind, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.