Mina bragders vagga, o Pungmakarbo, 
dina gropiga åsar, dem rävar bebo,
dina nattvulna skogar med duva och lo,
dina stränder, där solgäddor drömmande glo!
Nu skytten, trög och butter,
har skjutit bort sitt krut
och leds åt duvokutter
och dumma vilddjurs tjut,
och älvens glupska utter
har rivit ryssjans trut.

Du min kärleks vagga, o Pungmakarbo,
dina luftiga svalar, dem möjor bebo,
dina fönster, där nattliga gubbhuvun glo,
när som älskaren kommer på smygande sko.
Nu hälsar vackar Emma,
där bred i dörrn hon står,
med loj och släpig stämma
sin vän från unga år,
när till en sockenstämma 
jag trygg och värdig går.

Upplagd: Jul 8 2008 | Läst: 324 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Erik Axel Karlfeldt
Dikt: 18. Pungmakarbo
Diktsamling: Fridolins visor och andra dikter
- 1. Ur en lantlig ungkarls visbok
Från: publicerad/skriven år 1898
Dagens dikt: Jul 27 2008
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Pungmakarbo, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.