Motiv ur bondepraktikan

Jag är av jorden, jag är sval och tung,
trögvulen, gammalstämd fast ganska ung.
Det står ett gulnat höstträd i min själ,
dess alla grenar susa som farväl.

Jag är av vatten, jag är kall och våt,
min stela flegma är som frusen gråt.
Min vinterglädje bullrar stark men bråd,
vid fulla bord med vin och villebråd.

Jag är av luften, jag är ljus och blid,
jag går som i beständig lådningstid.
Hvad långa år försummat och försönt
står upp vid vädrens lekar friskt och grönt.

Jag är av elden, jag är torr och het 
av sommarsol som ingen nedgång vet.
Väl må jag undra att hon ej förbränt
mig själv med alla mina element.

Upplagd: Aug 4 2008 | Läst: 822 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Erik Axel Karlfeldt
Dikt: 7. Mikrokosmos
Diktsamling: Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim
- Fridolins lustgård
Från: publicerad/skriven år 1901
Dagens dikt: Feb 4 2010
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Mikrokosmos, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.