Jag talar ej om
hvarifrån jag kom,
men jag gick precis dit det lyste mig.
Vid gnistornas sprak
under smedjans tak
den svarta smedpojken kysste mig.
Vid skuggande stack
med skördarn jag drack
ur hans kruka den surnade drycken.
Min kjortel vardt våt
i fiskarens båt
och bär sikfjäll ännu som smycken.

Och hvart jag går
du ej veta får,
men jag går precis dit det lyster mig.
Och går jag än vill
och syns aldrig mer till,
så sörjer ej mor eller syster mig.
Om det spörjs, när jag gått,
att man mist litet smått,
och du hör hur om räven det språkas,
så skvallra, min pys,
att du sett mig, och lys
efter Maja, få se, om hon råkas!

Upplagd: Jul 8 2008 | Läst: 536 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Erik Axel Karlfeldt
Dikt: 2. Maja hönstjuv
Diktsamling: Fridolins visor och andra dikter
- 3. Från Folkare-stigar
Från: publicerad/skriven år 1898
Dagens dikt: Oct 6 2010
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Maja hönstjuv, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.