|
Stilla tindrar stjärnan.
Tärnan står vid tjärnan,
doppar de drypande vekar
i oxars och vädrars talg.
Brasan på fönstret lyser,
lockar vandrarn som fryser:
Kom till julens lekar
och ljuvliga rus och svalg!
Ljus, o ljus, du tecknar din stig
på drivorna vårlöksgul.
Ljus, o ljus, du blommar för mig
som kommer ur mörksens skjul.
Tag mig till nåder, tärna
Dig vill jag tjäna gärna,
dig vill min tro jag bjuda
som ärlig och rask ung dräng.
Makt har jag ej och medel,
klen är min orlovssedel,
dock kan jag ister sjuda
och lysa en mö i säng.
Städ mig till ljusknekt och låt mig gå
med ditt bloss i den mörka helg!
Tänd för mig dina ögon två,
och lys som en vårfrusälg!
Rör i din kittel, häxa!
Låt dina vekar växa,
växa till träd med grenar
och ensliga liljespön.
Snart skola ställ och krona
stå som i kör ocb tona
hymnen om sol som lenar
himmelskt på vintersnön.
Jordisk och grov jag föga förstår
din skära ljusmelodi,
känner blott sus av ditt ljusa hår,
din ljusa vår däri.
Ljusen skall jag snyta.
Doppa skall jag i gryta,
stora vörtbrödsskivor
och skummande, mäktigt flott.
Bägarn skall glimma på skänken
folket skall stimma på bänken.
Här inom höga drivor
velom vi jula gott.
Troll och ulvar nalkas vår by
och ärna oss harm och sorg.
Stöper du ljus, så stöper jag bly
att värna vår glädjes borg.
Stilla tindrar stjärnan.
Svennen sitter hos tärnan.
Liver är ljusa tankar
och honung och njuratalg.
Väsen ur vita sagor
dansa i eld och flagor,
dansa tills kol och dankar
slockna i nattens svalg.
Julevind och julepsalm
ljuda i stilla kväll.
Drängen somnar på julehalm
och tärnan i killingsfäll.
|
Kommentarer