Det klingar som små muntra städ
kring alla träd,
där frosten smyckar salen,
och aftonvindens skyttel går
och väver vår
i skyar kring portalen.

Och aldrig smög ett år sin arm
mer rosenvarm
omkring det nyas skuldra,
och aldrig knöt en kväll mer huld
sin gördels guld
kring jordens hvita huldra.

Med silverskaft av ekens gren
står månen ren
som Fröjas runda spegel,
som på ett flammigt pergament
med stjärnepränt
ett gyllne lackinsegel.

Jag står vid templets dörr och ser
hur jorden ler
mot bronsen, ung och fager.
Jag läser himlens skrift om frid,
i fridlös tid,
som en av österns mager.

Upplagd: Jul 4 2008 | Läst: 322 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Erik Axel Karlfeldt
Dikt: 39. I mötets tempel.
Diktsamling: Flora och Bellona
Från: publicerad/skriven år 1918
Dagens dikt: Jan 12 2009
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, I mötets tempel., har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.