|
Det är ej fritt jag minnes, när jag löser
hvar smidig, mogen slinga från sin stör,
min ungdoms lekar med min ungdoms töser
i strandens dunge just härnedanför.
Det är ej fritt jag tänker, då jag plockar
de långa flätorna vid logens dörr,
på mjuka bruna eller gula lockar,
som jag har rört vid mera varsamt förr.
I bröder, låtom vårens drömmar fara
och resom lyckans tjäll i höstens skygd!
Förspillt är vårens vin, det morgonklara,
så redom oss en dunkel humlebrygd.
Vad förr var ljuvt blev duvet snart i smaken;
vi röra sjungande vår heta mäsk
och lyfta stånkor, skummande mot taken
av dryck som är från början ärlig bäsk.
Hvad mer om vinterns varulv sommarn sväljer,
blott vår hugsvalans våta skatt han spar!
Vi tappa lugnt vår lycka på buteljer
och gömma den till vedermödans dar.
Om lena kvinnolockar ej förgylla
vår huvudgärd och dofta oss till ro,
med humleknopp vi våra örngott fylla
och slumra tungt som björn i vinterbo.
|
Kommentarer