En höstens kväll, en stormens kväll, Malena,
vart du som sörjde åter stolt och ung,
och längtan drev dig på bevingad sena
långt ut på stigen genom öde ljung.
Och samma afton gick jag ut allena
och fri och djärv som alla drömmars kung
och tänkte: Kom, låt hed och höst förena
två vilsna hjärtan som en brand i ljung.

Jag vet det väl:
du kände mina tankar
tungt som ett ankar
häktas vid din häl.

Upplagd: Aug 4 2008 | Läst: 430 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Erik Axel Karlfeldt
Dikt: 25. En höstens kväll
Diktsamling: Hösthorn
Från: publicerad/skriven år 1927
Dagens dikt: Apr 5 2009
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, En höstens kväll, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.