|
En gammal man på kärleksvägen sedd,
han smyger fram, av ynglingar beledd:
»Adonis, du med blasten blekt och svedd,
hvar är den hulda myrtenbädden redd?»
En gammal man!
O sörjen alla dagar!
Kronos kör sitt spann
mot höstens gula hagar.
Han samlar med sin kvast
all vägens fallna skräp -
ett Venus-skärp som brast,
en ros från Floras släp;
och när vi blomstrat på vår stjälk och vissnat utan gagn,
då mötas vi bland soporna i Kronos stora vagn.
En gammal man på vingårdsvägen röjd,
sig själv till skam och ingen man till fröjd,
hans fordom tjurlikt stolta hals är böjd
som under vinträokets lätta slöjd.
En gammal man!
O sörjen alla dagar!
Vår lustgård prunkar grann,
men höst i löven klagar.
Där fordom göken satt
och sjöng gutår, gutår
skall ugglan flaxa matt
och ropa sorg och bår;
Och när vår trumpna fest är slut, hörs fyllekärrans hjul
Och för oss hem bland spruckna fat i Bacchi bakgårdsskjul.
|
Kommentarer