En svartmuskig kvinna satt på stranden vid Luffarbo och sjöng.


Den blodiga sotarn sov av slagg
i jungfrumariesänghalmsdagg.
Jordmust dryper, hio hio, sotarehio, ur dina plagg.
Med nacken mot den blåa sten,
svart och röd i månens sken,
armarna höll du, hio, hio, sotarehio, kring mina ben.


Den blodiga sotarn gick på bal,
tog sig en ros i Pillmans dal.
Svajig var du, hio, hio, sotarehio, blank och smal.
Maka dej, knöl! Å hut! Va falls?
Här ska ni se en sotarevals.
Armarna höll du, hio, hoi, sotarehio, kring min hals.


Den blodiga sotarn gav mig ring,
gjorde mig tung och for på ting.
Åker du bunden, hio, hio, sotarehio, land ikring?
Leker du än ditt lätta liv -
raka och rep och kyss och kiv?
Trampar du valsen, hio, hio, sotarevals med ros och kniv?

Upplagd: Jul 4 2008 | Läst: 308 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Erik Axel Karlfeldt
Dikt: 9. Den blodiga sotarn
Diktsamling: Flora och Pomona
Från: publicerad/skriven år 1906
Dagens dikt: Oct 1 2011
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Den blodiga sotarn, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.