Ack, att fönster se
och väggar minnas,
att en trädgård kan stå och sörja
och ett träd kan vända sig om och fråga:
Vem har icke kommit och vad är icke väl,
varför är tomheten tung och säger ingenting?
De bittra nejlikorna sluta upp vid vägen,
där granens dunkel bliver outgrundligt.

Upplagd: May 30 2008 | Läst: 907 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Edith Södergran
Dikt: 36. Den sörjande trädgården
Diktsamling: Dikter
Från: publicerad/skriven år 1916
Dagens dikt: Nov 3 2010
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Den sörjande trädgården, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.