|
(Skriven av honom själv)
Min kärlek den liknar ett stormande hav,
den är ljus, den är stark, den är stor,
den är likasom månsken i tillvarons natt
och längst inne i själen den bor.
Min kärlek är sol som från himmelen sken
över hembygdens sjungande gran -
förr gick dagen som oxen på stela ben,
nu hoppar han lätt som en svan.
Min kärlek är sol som från natthimlen föll,
över gravar och tårar och snö.
Förr stämdes min lyra till spädgrisars lov,
nu sjunger jag blott om min mö.
Så hög som en låt ur en lullande lur
är min kärlek - ej lustarnas träl.
Förr älskade jag som ett avlande djur,
nu älskar jag bara en - själ.
Vi ska ligga så stilla i graven en gång,
samma kista vi vila oss i,
tvådelad, men hopväxt, mot himlen med sång
då rusar vår själ som ett - bi.
|
Kommentarer