Jag vet ej om fullare fröjd står att nå
än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen
en natt i skakande kval.

(1920)

Upplagd: Jun 28 2008 | Läst: 592 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Dan Andersson
Dikt: 23. Till smärtan
Diktsamling: Efterlämnade dikter
Från: publicerad/skriven år 1922
Dagens dikt: Sep 11 2011
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Till smärtan, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.