Att vara skald, profet, och nödgas bo på gatan,
och aldrig veta när ens strid tar slut,
det är väl dock att slåss med själva satan -
och himlen vet väl knappt hur länge man står ut.

Det blir till trots, det kan bli blod och tårar,
bli knytnävskamp i kväll och död i morgon dag,
men aldrig får det bli till sorg och kvinnfolkstårar -
jag är dock intet barn och ingen kvinna är jag.

Och detta kallar jag att fiska hela natten
och aldrig få till lön ett enda litet grand,
att färdas utan ljus på stora, mörka vatten,
men aldrig, aldrig se den minsta skymt av land.

Men finner man en dag min kalla kropp bland döde,
då blev det väl min lön att fredligt ligga där -
då är jag dock en man, som kämpat ut mitt öde,
det är väl dock min rätt att vara den jag är.

Upplagd: Jun 28 2008 | Läst: 394 gånger | Kommentarer (0)

Poet: Dan Andersson
Dikt: 18. Onda tankar
Diktsamling: Kolvaktarens visor
Från: publicerad/skriven år 1915
Dagens dikt: Jul 25 2008
Det finns ännu inga kommentarer eller analyser om den här dikten. Varför inte bli den första som lägger in en kommentar?

Letar du efter mer information om den här dikten, eller försöker du kanske analysera den? Dikten, Onda tankar, har inte fått några kommentarer ännu. Du kan klicka här för att bli den första som kommenterar eller analyserar dikten.